DMC-tråd från Mulhouse-Belfort

Mellan magsjuka och pluggande har jag nu samlat ihop de gamla trådrullar som jag nämnde i mitt förra inlägg.
Jag har betydligt fler trådrullar än jag mindes - det är sammanlagt 26 stycken i 16 olika nyanser.

Trådarna har en härlig lyster, varje rulle består av 90 meter (98 yards) tråd.
På rullarna står det:
Dollfus-Mieg & C.
Mulhouse-Belfort
Made in France
Cordonnet DÁlsace DMC 60

Dessvärre kan jag inte mycket franska, men den som kan och vill, kan ju läsa om DMCś historia på franska utan möjlighet till översättning (som brukligt på franska hemsidor...).

Den gröna trådrullen längst till vänster är den som jag har öppnat för att sy i Püreh-tyget, men visst är det synd att öppna rullarna, egentligen?

Vilket öde tycker du att dessa trådrullar förtjänar?
Ska jag använda dem?
Vill du byta till dig dem?
Ska jag lotta ut dem i bloggen?

Tröja i Püreh-tyg och gamla trådrullar

I höstas hade jag turen att komma över ett av de i Tyskland populära “Püreh”-tygerna på Ebay. Jag tyckte mönstret var lite lagom sött, och grönt är en våra favoritfärger.

När jag skulle sy med tyget, visade det sig vara svårt att hitta en passande grön nyans. De flesta trådar jag har hemma innehåller en stor andel blått, vilket inte alls passade till tyget som snarare går i gult.

Jag hittade en enda tråd som jag tyckte passade färgmässigt, och den kom från en gammal trådrulle som jag fyndat på loppmarknad för många år sedan.Jag beslöt mig för att använda tråden, men undrar om det var fel beslut?

Jag har flera trådar från samma tillverkare, samtliga oöppnade. Ska jag fortsätta använda dessa trådar, eller ska jag stoppa undan dem i ett hörn på vinden?

Trådarna har inget affektionsvärde för mig, men kanske finns det någon där ute i cyberrymden som sätter ett värde på de vackra, oanvända gamla trådrullarna?

Hör av dig i så fall, så kanske vi kan genomföra ett byte!

Hoodie med luva och runda fickor på magen

Modellen till den här hoodien blev jag genast förtjust i när jag såg den på Ottobres hemsida.
Det gröna tyget är Hilcos sweatshirttyg, ett stabilt, härligt tyg som är tacksamt att arbeta med. Jag kombinerade den skogsgröna färgen med en riktigt knallig mudd från Sundbybergs textilcentrum. Denna kombination, tillsammans med röda dekorsömmar och elefanttyg i luvan, gjorde att jag tyckte att fickornas insidor fick förbli gröna. I originalmodellen från Ottobre 6-07 har man använt ett fodertyg i avvikande mönster för att förstärka effekten av de runda fickorna.

Ottobremodellen har jag förminskat med två cm på bredden - jag sydde storlek 110 - och eftersom jag tyckte att fickorna var för små, förstorade jag även dessa. Jag tog helt enkelt två glas med önskad diameter och målade om fick-hålen, de blev rejält mycket större än i originalet. Även luvan har jag förändrat efter egen smak, jag valde en strutmodell som "korvar sig" litegrann när den hänger ner på ryggen.

Hoodien var ett nöje att sy, men små problem som t.ex. att den främre dekorsömmen (runt fickan) var väldigt svår att sy p.g.a. att symaskinen inte ville acceptera böjda sömmar, försenade projektet. Som nybörjare hade jag även svårigheter att sy fast luvan på ett snyggt sätt. Denna svårighet kommer att lösa sig själv eftersom jag förmodligen kommer att sy nästa hoodie med tryckknappar i luvan - för säkerhets skull!

A. blev förtjust i tröjan när han såg de runda fickorna, och den har blivit något av en favorit, tror jag. Jag hann dock inte fotografera hoodien när den var ny, därav fettfläckarna på fickan och bröstet.

En vällingpåse till kläder

Sedan vi fick barn och ska resa bort, packar jag våra oändliga travar med kläder, blöjor, sängkläder, skor och leksaker i stora syntetkassar. Kassarna är mjuka och formbara, och passar bättre in i bilens alla skrymslen än väskor och koffertar gör.
Nuförtiden kan man dessutom få tag i kassar med vackra motiv, till skillnad från de ursprungliga, rutmönstrade, kassarna som saknar all form av originalitet.

För några månader sedan upphörde jag att slänga de vällingpaket vars innehåll familjens yngste medlem förbrukade i snabb takt. Härom kvällen hade jag lust att börja fingra på påsarna, och sydde ihop dem två och två. Materialet är härligt, och skarven, med texten "välling", blev riktigt läcker. Inspirerad av 90-talets "kaffeväskor", sydde jag en ny väska att packa småbarnskläder i.
Väskan fodrades med genomskinlig bordsduk från Jysk, vilket gav väskan en bra stabilitet. Tejp användes i stället för synålar.

När väskan var färdigsydd, tittade min man på den med en kritisk min och påpekade att handtagen säkert hade blivit både starkare och snyggare om jag hade sytt på dem snett inåt. Det ska jag tänka på nästa gång.

Två par byxor

Sedan nyårshelgen har dessa muddbyxor legat halvfärdiga i UFO-högen. Den härliga velouren kommer från Hilco och jag köpte den till ett väldigt förmånligt pris när jag var i Tyskland över Jul. Det petrolfärgade tyget var ett modigt tillslag, och jag visste länge inte med vilken färg jag skulle kunna kombinera det med.
Efter ett tag föll valet på svart - och jag blev jättenöjd! Dock krävs lite färg på överdelen för att det inte ska se för mörkt ut - en rödrandig t-shirt kan nog bli bra.

De rundade byxfickorna är för tillfället min favorit - jag kommer att låta mina barn springa runt med runda fickor ett bra tag framöver och, som tur är, har vi samma smak i detta fall.
Värre är det med färgvalet. A. blev arg när han såg de petrolfärgade byxorna och sa att han hellre ville ha gröna.
När han dessutom såg att jag sytt på min logga "Kringelikråka" under byxornas högra ficka, började han gråta och försökte ta bort lappen. Han går, enligt honom själv, "alltid och tittar ner på byxorna just på det stället" och ville inte ha något märke där.

Mönstret till byxorna är en omarbetad form av "Vilkas velourbyxor" ur Ottobre 4-08. Jag har i grunden använt mig av storlek 98 för att sy ett par byxor till en pojke som vanligtvis bär stl. 110.
Till de runda fickorna har jag hämtat inspiration från Lindex "Fem-myror"-kollektion.

Flodhäst-t-shirten är färdig.

T-shirten med flodhästapplikationen har slutligen blivit färdig.
Min overlock bröt av flera jerseynålar när jag skulle sy plagget för en dryg vecka sedan, och sedan dess har den blivit liggande i tyghyllan.
Igår bestämde jag mig för att sy färdigt kragen utan overlock och, vips! Det gick galant.

A. tog med glädje på sig t-shirten när han vaknade i morse, men berättade senare, besviken, att ingen på dagis hade sett att det var en flodhäst på motivet.

I efterhand tänker jag tillbaka på flodhästtröjan som en "problemtröja". Applikationen var rolig och problemfri att sy. När jag skulle sy ihop själva tröjan så kom jag på att jag ännu inte hade tvättat tyget. Jag vågade inte sy ihop tröjan innan jag tvättat den, så jag slängde in de tillklippta bitarna, samt applikation, i tvättmaskinen. När delarna var torra så upptäckte jag att tyget hade dragit sig. Jag finjusterade bitarna med sax och var förvånad över att tyget verkade ha blivit större efter tvätt!
När jag satte mig framför overlocken, började nålarna gå av. Det krävdes ett trixande att få till sömmarna överhuvud taget, och baksidan av tröjan (med dubbla sömmar på ett flertal ställen) är inte lustig att se.

Trots allt krångel, är jag nöjd med resultatet. Tröjan är färdig och den blev godkänd av sonen. Trikån, som f.ö. kommer från E-slöjd, har härliga färger och känns som om den kommer att hålla i många tvättar. Dagiskompisarna kanske kan vänja sig vid tanken att det faktiskt är en flodhäst på motivet, innan de retliga sömmarna brister.
Vi får se.

Kalsonger till kusinen

Elefantkalsonger var ett av de första barnplagg som jag sydde i höstas.
När kusinen fick prova kalsongerna tyckte han tydligen att de var sköna så att han ville behålla dem på.
Omedelbart - det här var i November - gick jag hem och sydde ett identiskt par till kusinen som sedan dess blivit liggande halvfärdiga.
Nu närmar sig slutet av den kalla årstiden, men byxorna är långa, tack vare mudden,och räcker förhoppningsvis även till nästa säsong.

Det välkända elefanttyget kommer från Jofotex, den kraftiga mudden från Sundbybergs Textilcentrum.
Mönstret är Meedom & Meedoms Form 1, som jag klippte till utan sömsmån.

Först ut är en flodhäst

I brist på färdigsydda alster, passar jag på att presentera min första applikation.
Tack vare GOBLIgoblis inlägg "Satängsöm åt alla" kan jag också börja experimentera med personliga utsmyckningar av mina plagg.

Först ut är en litet flodhäst.
Utrustad med Vliesofix och Totally Stable satte jag igång med en provbit. Efter några sekunder bestämde jag mig för att jag säkert skulle klara av det här, bytte till svart tråd och provade igen. Det kändes inte bra eftersom färgkombinationen inte stämde, så jag klippte till ett mönster i svart och grön plysch.

Originalet till flodhästen hittade jag på en urvuxen baby-t-shirt och förstorade helt enkelt upp den till önskad storlek med hjälp av kopiator, innan jag förde över den på Vliesofix.

Theas ("Blomma åker vagn") tutorium, såväl på hemsidan som
på syfestivalen i höstas, var en ovärdelig
hjälp för att förstå hur applikationssömnad
fungerar.

En avklarad sjukdom, massor av UFO:n och en overlock som inte vill.

Efter en vecka när hela familjen varit sjuk, har jag återigen plockat fram symaskinerna. Jag har en hel hög med halvfärdiga projekt att avsluta, men för varje plagg som jag syr, bråkar min overlock allt mer.
Två gånger har jag råkat klippa i synålar, och kniven har fått för sig att den inte kan skära i tyg längre. Dessutom har maskinen brutit av tre jerseynålar. Jag förmodar att det beror på att nålarna inte varit tillräckligt isatta, de nya nålar som jag har försökt sätta i maskinen får nämligen inte alls plats.

Först köpte jag ett paket SCHMETZ jerseynålar. Av dessa passade tre av förpackningens fem nålar i maskinen. När jag därefter köpte ett paket PRYM så visade sig ingen av nålarna passa i overlockens nålhållare.
I morgon ska jag försöka ta kontakt med återförsäljaren av overlocken och höra vad detta är för märklig egenhet hos min maskin.

Det här var roligt!

Denna t-shirt var ett rent nöje att sy.
Mönstret hade jag klippt till för en vecka sedan och när yngste sonen E. satt och lekte för sig själv i ett hörn, kastade jag mig över symaskinen.
Tyget, en stuvbit på en meter som jag köpte när jag var i Tyskland över julen, var underbart lättarbetat.

Jag är nöjd med resultatet, men jag borde lägga mer arbete på att få kragen snygg. När jag stickar är jag näst intill perfektionist, något som jag ännu inte har kunnat unna mig att vara vad gäller maskinsömnaden. Kragen är OK, men den kan bli bättre.

Mönstret är Meedom & Meedoms form 1.

Mitt andra par muddbyxor.

För en månad sedan sydde jag samma modell i grön velour med röda muddar. Eftersom dessa har blivit de nya favoritbyxorna på min yngste son, har jag anledning att sy fler par.
Fortfarande gör jag retliga misstag som nybörjare. Den här gången tänkte inte på att passa färgerna i den randiga mudden. Såväl på fickorna som i benmuddarna är ränderna i otakt.

Byxbenen är jämnlånga, trots att det inte riktigt ser ut så och, jo, den här gången lade jag velouren åt samma håll på alla delar.