Tre par blev det på en gång. Först sydde jag de gröna, och storleken blev precis passande.
Av denna anledning gjorde jag nästa par lite längre och slutligen de bruna ytterligare lite längre, samt bredare.
Nu när jag har stickat under några månader så framkommer det extra tydligt vilket racerhantverk det är att sy ett par velourbyxor.
Den bruna och orange velouren kommer från Hilco, den gröna är en kantbit från Mjuka Tygers gröna stjärnvelour.
Grundmönstret är "Vilkas velourbyxor" från ottobre 4-08 i storlek 92 och jag har drastiskt ritat om mönstret på bredden.
I dagarna är det ungefär ett år sedan jag satte mig vid symaskinen för första gången. Det är knappast några stora mängder kläder som jag har sytt, men sömnaden går annorlunda idag. Interlocken bråkar inte så mycket med mig och tråden har slutat gå av. Antingen beror detta på en slump, eller på att jag har lärt mig någonting. Vad det är, blir jag faktiskt inte klok på.
