Stickningen tar över!

Jag har börjat sticka igen och för att undvika att den här bloggen om mina sömnadsförsök ska drunkna i garnhärvor och stickmönster, så har jag startat ytterligare en blogg.
Välkommen in till min stickblogg KringeliK!

...och en mössa till!

Tretoppsmössan är min nyvunna favorit, och jag kunde inte hålla mig från att använda det gröna alpackagarnet till en mössa åt äldste sonen.
Jag vet att han skulle passa jättebra i en svart- eller anthracitfärgad mössa i samma modell, men för tillfället blir det inte fler tretoppsmössor. Det finns väldigt många fina mössmönster som jag vill och borde sticka, så jag ska se till att variera kollektionen lite grann.


Den nystickade mössan är i största laget (ballongen har större omkrets än sonens huvud) och mössan har en väldigt avslappnad karaktär när den sitter på huvudet, men sonen fullkomligt älskar den! Att den är stor innebar att det inte var några problem att fodra den, och jag klippte till bitar i fleece och sydde en innermössa enligt samma princip som jag använde när jag sydde en solhatt.

Fleece behöver inte kantas, och nederkanten sydde jag fast i de stickade stygnen med kastsöm. En liten söm mellan fleece och stickning i toppen av mössan gör att den inte förlorar formen.













Fotografiernas färger är jättetråkiga och motsvarar inte alls verkligheten.
Tretoppsmössan heter "Baby Tri Peak" och mönstret finns gratis på Ravelry.

Du som är intresserad av stickade mössor kan ta en titt på Kate Gilberts färgglada mönstersamling!

Tretoppsmössa

På jakt efter ett färgglatt alpackagarn snubblade jag över Artesano Hummingbird, som i Sverige finns att köpa bl.a. hos Hippstick och Torgstenen. Garnet verkade jättehärligt, men färgerna var lite för dova för barnkläder. Jag sökte vidare på brittiska Ebay och hittade samma garn i färgen "Woodpecker", som jag också beställde hem. Två nystan gav gratis porto, så jag hade ingen svår beslutsångest när det gällde att beställa hem det gröna garnet i samma kvalitet!













När garnerna äntligen kom hem till mig, tydligen försenade efter en strejk på "the Royal Mail", satte jag genast igång att sticka en tretoppsmössa till den yngste sonen.
Mönstret kommer från Ravelry och heter "Baby Tri Peak".























Mössan är snabbstickad, och mest tidskrävande var det att behöva repa upp den påbörjade mössan tre gånger, eftersom jag upprepade gånger misstog mig vad gällde maskantalet.
Jag är inte helt nöjd med storleken, men det ger mig ju en bra anledning att sticka ännu en mössa i samma garn.

Ruths Claudia

I slutet av Juli påbörjade jag mitt första projekt någonsin i spetsstickning.
Jag hade inte stickat något till mig själv under flera års tid, men jag blev väldigt lockad av att sticka just denna kjol när jag hittade den på Ruth Sorensens hemsida.



















Till projektet valde jag ett kaunigarn i höstfärger, och satsade på att två garnnystan av Kaunis W-EV skulle räcka.
Kaunis garnnystan är individuella, de väger olika mycket och kostar beroende på hur stora nystanen är. Färgerna i samma färgbad varierar också från nystan till nystan, det ena nystanet har mer av en färg och mindre av en annan, hos ett annat nystan är förhållandena omvända.

Något som gjorde mig besviken med kaunigarnet var att färgerna varierade lite för mycket mellan de nystan som jag fick hem. Det var svårt att skapa en flytande övergång mellan färgerna hos de båda nystanen och i det ena nystanet var en gul tråd grovt och abrupt sammanfogad med en dito i rostrött.

Kjolen var jätterolig att sticka, men som nybörjare fick jag ibland se till att behålla tungan rätt i mun. Den översta spetsmönsterbården blev inte komplett, men det är inget jag retar mig på.

Projektets läskigaste tilltag var när jag, efter att ha stickat mer än halva kjolen, bestämde mig för att jag inte tyckte om färgerna på kjolens linning. Det uppstod lite märkliga ränder när jag, enligt mönstet, stickade varannan rad med de båda nystanen. Planen var att jag skulle klippa av linningen och med stickliknande stygn sy fast en ny linning som jag stickat i en annan nyans, men jag upptäckte omöjligheten i detta projekt först efter att ha satt saxen i kjolen.
Följden blev att jag fick sticka den övre delen åt andra hållet, vilket gick alldeles utmärkt.
På fotot längst ner syns kjolens linning som den ser ut nu, i färdigt skick.

























Projektet med Ruths Claudia var jätteroligt! Lite grann speglar sig nog stickningsglädjen i att kjolen blev liggande ett tag efter att den stickats färdigt. Först flera veckor efter att stickorna hade lagts åt sidan fick jag lust att göra avmaskningen och blocka kjolen.

Blu jeans

Ända sedan vår förste son föddes för fyra år sedan, har jag kastat smäktande blickar på de ursöta stickade jeansen i Knittys mönsterkatalog.
Nu har jag kommit till skott, och det var inte en dag för tidigt!






De härliga jeansen stickades i den största storleken (18-24 mån.), men är trots det lite för korta till vår 1,5-åring.
Om du tänker sticka jeansen själv, så rekommenderar jag dig att sticka benen lite längre. Resten av jeansen sitter som gjutna!

Oj, vad roliga de var att sticka! Åh, vad jag är förtjust!





































Jeansen stickades i Rowans "Rowan Denim" i färgställningen "Nashville".
Garnet gled skönt mellan fingrarna, och det färgade inte av sig så mycket som jag hade förväntat mig. En extra härlig känsla fick jag av att garnet var lite lätt parfymerat. Det var första gången som jag stickade med Rowans bomullsgarner, och den lätta doften gav stickningsstunderna en känsla av extra elegans.
Rowan-garnet inhandlades på Wincentgarner och stickningarna gjorde jag med ett orange bomullsgarn som jag hade hemma. Sammanlagt gick det åt knappt 4 nystan (a' 50 g).