...och en mössa till!

Tretoppsmössan är min nyvunna favorit, och jag kunde inte hålla mig från att använda det gröna alpackagarnet till en mössa åt äldste sonen.
Jag vet att han skulle passa jättebra i en svart- eller anthracitfärgad mössa i samma modell, men för tillfället blir det inte fler tretoppsmössor. Det finns väldigt många fina mössmönster som jag vill och borde sticka, så jag ska se till att variera kollektionen lite grann.


Den nystickade mössan är i största laget (ballongen har större omkrets än sonens huvud) och mössan har en väldigt avslappnad karaktär när den sitter på huvudet, men sonen fullkomligt älskar den! Att den är stor innebar att det inte var några problem att fodra den, och jag klippte till bitar i fleece och sydde en innermössa enligt samma princip som jag använde när jag sydde en solhatt.

Fleece behöver inte kantas, och nederkanten sydde jag fast i de stickade stygnen med kastsöm. En liten söm mellan fleece och stickning i toppen av mössan gör att den inte förlorar formen.













Fotografiernas färger är jättetråkiga och motsvarar inte alls verkligheten.
Tretoppsmössan heter "Baby Tri Peak" och mönstret finns gratis på Ravelry.

Du som är intresserad av stickade mössor kan ta en titt på Kate Gilberts färgglada mönstersamling!

Tretoppsmössa

På jakt efter ett färgglatt alpackagarn snubblade jag över Artesano Hummingbird, som i Sverige finns att köpa bl.a. hos Hippstick och Torgstenen. Garnet verkade jättehärligt, men färgerna var lite för dova för barnkläder. Jag sökte vidare på brittiska Ebay och hittade samma garn i färgen "Woodpecker", som jag också beställde hem. Två nystan gav gratis porto, så jag hade ingen svår beslutsångest när det gällde att beställa hem det gröna garnet i samma kvalitet!













När garnerna äntligen kom hem till mig, tydligen försenade efter en strejk på "the Royal Mail", satte jag genast igång att sticka en tretoppsmössa till den yngste sonen.
Mönstret kommer från Ravelry och heter "Baby Tri Peak".























Mössan är snabbstickad, och mest tidskrävande var det att behöva repa upp den påbörjade mössan tre gånger, eftersom jag upprepade gånger misstog mig vad gällde maskantalet.
Jag är inte helt nöjd med storleken, men det ger mig ju en bra anledning att sticka ännu en mössa i samma garn.

Ruths Claudia

I slutet av Juli påbörjade jag mitt första projekt någonsin i spetsstickning.
Jag hade inte stickat något till mig själv under flera års tid, men jag blev väldigt lockad av att sticka just denna kjol när jag hittade den på Ruth Sorensens hemsida.



















Till projektet valde jag ett kaunigarn i höstfärger, och satsade på att två garnnystan av Kaunis W-EV skulle räcka.
Kaunis garnnystan är individuella, de väger olika mycket och kostar beroende på hur stora nystanen är. Färgerna i samma färgbad varierar också från nystan till nystan, det ena nystanet har mer av en färg och mindre av en annan, hos ett annat nystan är förhållandena omvända.

Något som gjorde mig besviken med kaunigarnet var att färgerna varierade lite för mycket mellan de nystan som jag fick hem. Det var svårt att skapa en flytande övergång mellan färgerna hos de båda nystanen och i det ena nystanet var en gul tråd grovt och abrupt sammanfogad med en dito i rostrött.

Kjolen var jätterolig att sticka, men som nybörjare fick jag ibland se till att behålla tungan rätt i mun. Den översta spetsmönsterbården blev inte komplett, men det är inget jag retar mig på.

Projektets läskigaste tilltag var när jag, efter att ha stickat mer än halva kjolen, bestämde mig för att jag inte tyckte om färgerna på kjolens linning. Det uppstod lite märkliga ränder när jag, enligt mönstet, stickade varannan rad med de båda nystanen. Planen var att jag skulle klippa av linningen och med stickliknande stygn sy fast en ny linning som jag stickat i en annan nyans, men jag upptäckte omöjligheten i detta projekt först efter att ha satt saxen i kjolen.
Följden blev att jag fick sticka den övre delen åt andra hållet, vilket gick alldeles utmärkt.
På fotot längst ner syns kjolens linning som den ser ut nu, i färdigt skick.

























Projektet med Ruths Claudia var jätteroligt! Lite grann speglar sig nog stickningsglädjen i att kjolen blev liggande ett tag efter att den stickats färdigt. Först flera veckor efter att stickorna hade lagts åt sidan fick jag lust att göra avmaskningen och blocka kjolen.

Höstjacka i mysvelour

Hösten har kommit för att stanna, och lika bra är det! Jag ser fram emot många långa stickkvällar i soffan, och genomförandet av det ena projektet efter det andra!



















Det första avklarade syprojektet blev en tjock höstjacka till lillkillen.
Det är inget speciellt - en fodrad velourjacka sydd i mönstret "Kayla munkjacka med omlottknäppning" från Ottobre nr. 3-09.
Ursprungligen har mönstret alltså omlottknäppning, men eftersom jag föredrar raka linjer i fram så korrigerade jag mönstret lite grann.

Det där med att ta bra foton på plaggen är ett återkommande tema...


















Velourtyget kommer från Mjuka Tyger och gör mig jätteglad.
Vi har redan fått många uppmuntrande kommentarer, och då gör det ingenting att luvans innersöm blev lite sned!