Gröna fingrar och pinsamt slarv

Inför sin 4-årsdag målade A. två teckningar som jag blev väldigt glad i. En av dem föreställer en "gubbe" som, helt riktigt, har fem fingrar på varje hand. Förutom att figuren fick bra proportioner, blev jag förälskad i händerna som kom att se ut som blommor med fem kronblad. Bilden hamnade på väggen i mitt arbetsrum, och i helgen bestämde jag mig för att göra en reproduktion.

I ett par arbetssteg förde jag över de olika kroppsdelarna till vliesofix (klistrar ihop olika tyglager), armar, ben och hals fick bestå av enbart satängsöm (tät sicksack).
Jag trodde att jag strök fast "totally stable" på baksidan av tyget. Jag började sy. Armar och ben behövde förstärkning med "totally stable" även på framsidan för att nålen inte skulle äta sig genom tyget. Jag sydde och sydde, satte dit den ena biten efter den andra och sydde ännu mer. Det tog tid och det var roligt.

När jag hade sytt fast applikationen sydde jag färdigt tröjan. Applikationen blev inte perfekt, men jag kunde konstatera att jag gjort framsteg under de senaste veckorna.
Så drog jag bort pappret som stabiliserat jerseytyget under sömnaden och märkte att jag hade använt mig av fel material. Jag hade satt ett dubbelklistrande vliesofix på tygets baksida, och vliesofixet bara väntade på att klibba sig fast i någon annan tygbit. Jag förtvivlade inte, utan slängde in tröjan i tvättmaskinen och tvättade i 40 grader. Ut kom en tröja med en insida rå som ett rivjärn.

En relevant fråga är nu: när kommer jag att sluta göra grundläggande misstag? Det här var fantastiskt slarvigt.

Tröjan med gubben med blomsterhänderna kommer kanske aldrig att kunna användas av ett barn, men den var i alla fall rolig att sy.