Mmm...

...som i mjukisbrallor.

Tre par blev det på en gång. Först sydde jag de gröna, och storleken blev precis passande.
Av denna anledning gjorde jag nästa par lite längre och slutligen de bruna ytterligare lite längre, samt bredare.
Nu när jag har stickat under några månader så framkommer det extra tydligt vilket racerhantverk det är att sy ett par velourbyxor.













Den bruna och orange velouren kommer från Hilco, den gröna är en kantbit från Mjuka Tygers gröna stjärnvelour.
Grundmönstret är "Vilkas velourbyxor" från ottobre 4-08 i storlek 92 och jag har drastiskt ritat om mönstret på bredden.

I dagarna är det ungefär ett år sedan jag satte mig vid symaskinen för första gången. Det är knappast några stora mängder kläder som jag har sytt, men sömnaden går annorlunda idag. Interlocken bråkar inte så mycket med mig och tråden har slutat gå av. Antingen beror detta på en slump, eller på att jag har lärt mig någonting. Vad det är, blir jag faktiskt inte klok på.

Stickningen tar över!

Jag har börjat sticka igen och för att undvika att den här bloggen om mina sömnadsförsök ska drunkna i garnhärvor och stickmönster, så har jag startat ytterligare en blogg.
Välkommen in till min stickblogg KringeliK!

...och en mössa till!

Tretoppsmössan är min nyvunna favorit, och jag kunde inte hålla mig från att använda det gröna alpackagarnet till en mössa åt äldste sonen.
Jag vet att han skulle passa jättebra i en svart- eller anthracitfärgad mössa i samma modell, men för tillfället blir det inte fler tretoppsmössor. Det finns väldigt många fina mössmönster som jag vill och borde sticka, så jag ska se till att variera kollektionen lite grann.


Den nystickade mössan är i största laget (ballongen har större omkrets än sonens huvud) och mössan har en väldigt avslappnad karaktär när den sitter på huvudet, men sonen fullkomligt älskar den! Att den är stor innebar att det inte var några problem att fodra den, och jag klippte till bitar i fleece och sydde en innermössa enligt samma princip som jag använde när jag sydde en solhatt.

Fleece behöver inte kantas, och nederkanten sydde jag fast i de stickade stygnen med kastsöm. En liten söm mellan fleece och stickning i toppen av mössan gör att den inte förlorar formen.













Fotografiernas färger är jättetråkiga och motsvarar inte alls verkligheten.
Tretoppsmössan heter "Baby Tri Peak" och mönstret finns gratis på Ravelry.

Du som är intresserad av stickade mössor kan ta en titt på Kate Gilberts färgglada mönstersamling!

Tretoppsmössa

På jakt efter ett färgglatt alpackagarn snubblade jag över Artesano Hummingbird, som i Sverige finns att köpa bl.a. hos Hippstick och Torgstenen. Garnet verkade jättehärligt, men färgerna var lite för dova för barnkläder. Jag sökte vidare på brittiska Ebay och hittade samma garn i färgen "Woodpecker", som jag också beställde hem. Två nystan gav gratis porto, så jag hade ingen svår beslutsångest när det gällde att beställa hem det gröna garnet i samma kvalitet!













När garnerna äntligen kom hem till mig, tydligen försenade efter en strejk på "the Royal Mail", satte jag genast igång att sticka en tretoppsmössa till den yngste sonen.
Mönstret kommer från Ravelry och heter "Baby Tri Peak".























Mössan är snabbstickad, och mest tidskrävande var det att behöva repa upp den påbörjade mössan tre gånger, eftersom jag upprepade gånger misstog mig vad gällde maskantalet.
Jag är inte helt nöjd med storleken, men det ger mig ju en bra anledning att sticka ännu en mössa i samma garn.

Ruths Claudia

I slutet av Juli påbörjade jag mitt första projekt någonsin i spetsstickning.
Jag hade inte stickat något till mig själv under flera års tid, men jag blev väldigt lockad av att sticka just denna kjol när jag hittade den på Ruth Sorensens hemsida.



















Till projektet valde jag ett kaunigarn i höstfärger, och satsade på att två garnnystan av Kaunis W-EV skulle räcka.
Kaunis garnnystan är individuella, de väger olika mycket och kostar beroende på hur stora nystanen är. Färgerna i samma färgbad varierar också från nystan till nystan, det ena nystanet har mer av en färg och mindre av en annan, hos ett annat nystan är förhållandena omvända.

Något som gjorde mig besviken med kaunigarnet var att färgerna varierade lite för mycket mellan de nystan som jag fick hem. Det var svårt att skapa en flytande övergång mellan färgerna hos de båda nystanen och i det ena nystanet var en gul tråd grovt och abrupt sammanfogad med en dito i rostrött.

Kjolen var jätterolig att sticka, men som nybörjare fick jag ibland se till att behålla tungan rätt i mun. Den översta spetsmönsterbården blev inte komplett, men det är inget jag retar mig på.

Projektets läskigaste tilltag var när jag, efter att ha stickat mer än halva kjolen, bestämde mig för att jag inte tyckte om färgerna på kjolens linning. Det uppstod lite märkliga ränder när jag, enligt mönstet, stickade varannan rad med de båda nystanen. Planen var att jag skulle klippa av linningen och med stickliknande stygn sy fast en ny linning som jag stickat i en annan nyans, men jag upptäckte omöjligheten i detta projekt först efter att ha satt saxen i kjolen.
Följden blev att jag fick sticka den övre delen åt andra hållet, vilket gick alldeles utmärkt.
På fotot längst ner syns kjolens linning som den ser ut nu, i färdigt skick.

























Projektet med Ruths Claudia var jätteroligt! Lite grann speglar sig nog stickningsglädjen i att kjolen blev liggande ett tag efter att den stickats färdigt. Först flera veckor efter att stickorna hade lagts åt sidan fick jag lust att göra avmaskningen och blocka kjolen.

Höstjacka i mysvelour

Hösten har kommit för att stanna, och lika bra är det! Jag ser fram emot många långa stickkvällar i soffan, och genomförandet av det ena projektet efter det andra!



















Det första avklarade syprojektet blev en tjock höstjacka till lillkillen.
Det är inget speciellt - en fodrad velourjacka sydd i mönstret "Kayla munkjacka med omlottknäppning" från Ottobre nr. 3-09.
Ursprungligen har mönstret alltså omlottknäppning, men eftersom jag föredrar raka linjer i fram så korrigerade jag mönstret lite grann.

Det där med att ta bra foton på plaggen är ett återkommande tema...


















Velourtyget kommer från Mjuka Tyger och gör mig jätteglad.
Vi har redan fått många uppmuntrande kommentarer, och då gör det ingenting att luvans innersöm blev lite sned!

Blu jeans

Ända sedan vår förste son föddes för fyra år sedan, har jag kastat smäktande blickar på de ursöta stickade jeansen i Knittys mönsterkatalog.
Nu har jag kommit till skott, och det var inte en dag för tidigt!






De härliga jeansen stickades i den största storleken (18-24 mån.), men är trots det lite för korta till vår 1,5-åring.
Om du tänker sticka jeansen själv, så rekommenderar jag dig att sticka benen lite längre. Resten av jeansen sitter som gjutna!

Oj, vad roliga de var att sticka! Åh, vad jag är förtjust!





































Jeansen stickades i Rowans "Rowan Denim" i färgställningen "Nashville".
Garnet gled skönt mellan fingrarna, och det färgade inte av sig så mycket som jag hade förväntat mig. En extra härlig känsla fick jag av att garnet var lite lätt parfymerat. Det var första gången som jag stickade med Rowans bomullsgarner, och den lätta doften gav stickningsstunderna en känsla av extra elegans.
Rowan-garnet inhandlades på Wincentgarner och stickningarna gjorde jag med ett orange bomullsgarn som jag hade hemma. Sammanlagt gick det åt knappt 4 nystan (a' 50 g).

Bambu t-shirt i somrig färgsättning

Färgerna på den här t-shirten är betydligt klarare än vad som framgår på min bildskärm. Färgerna är knalliga, och det är en riktig bra-humör-t-shirt.
Den var enkel att sy, bambutyget gör den sval att bära på sommaren och den är en riktig ögonkaramell.

En ullpläd i miniformat

Jag har fyndat en liten vävstol på en loppmarknad. Tingesten är så söt, den ser ut som en riktig stor liten vävstol, och är riktigt gedigen med detaljer i trä och har en tillhörande vävsked av metall. Vävstolen införskaffades åt barnen, men eftersom de ännu är lite för små så blev det jag som hann inviga vävstolen.













På lördag gifter sig en gammal god vän, och redan för länge sedan hade jag bestämt mig för att väva en stor, njuk, härlig ullpläd i växtfärgat garn inför bröllopet.
Det blivande brudparet har dock trängt in två fulla hushåll i en tvårumslägenhet, och eftersom lägenheten var på gränsen till för liten redan när M. bodde där ensam, kände jag mig tvungen att ändra mina planer.

Jag skänker på lördag bort ett presentkort på en pläd. Detta har även fördelen att paret själva kan välja mönster och färgkombination på den riktiga pläden. Presentkortet kommer att innehålla en minipläd, och det är den som jag har pysslat ihop på vår nya lilla vävstol.





Här tvinnar jag fransarna i den ena kanten.

















Den färdiga "presentkortspläden", tovad och uppborstad.











Vävning i miniformat ger naturligtvis inte alls samma känsla som att arbeta med en riktig golvvävstol, men trots detta så fick jag blodad tand. Det ska bli kul att få damma av vävstolen som står ute i hönshuset!

Garnerna är tvåtrådigt ullgarn från Vartofta, vilka har betats med alun och färgats med björkblad och krapprot. Jag använde mig av garnrester som blev över när jag vävde en annan bröllopspläd för fyra år sedan!



Pläd i tvåtrådigt växtfärgat ullgarn, vävd i tuskaft.

Sommarprojekt

Tyger till framtida byxor.









Jag hade glädjen att, av en ren tillfällighet, komma till Köpenhamn samma dag som Stof 2000 startade sin sommarrea. Bland hundratals tyger hittade jag visserligen bara ett fåtal jerseytyger som lämpar sig till mina söner, men tillsammans med diverse byxtyger så blev det ett rejält kap i alla fall!

På "City Tygcenter" som ligger på Rosengården 12-14 beundrade jag det stora utbudet av tyger, men tyckte att priserna var för saftiga för min plånbok. Jag hittade endast ett par restbitar och ett mönstrat jeanstyget (överst på fotot) som var värda att ta med hem.

Väl hemma har jag klippt till kortärmade t-shirts eftersom det finns ett stort behov av dessa för tillfället. Innan de hinner bli färdiga måste jag dock hinna väva en växtfärgad minipläd inför en god väns bröllop. Dessutom har jag bara en kvälls arbete kvar innan jag är färdig med jeansen Blu. En grön bolero har stickats halvfärdig med en väldig hastighet. Det kliar i fingrarna. Sist men inte minst så ligger mitt halvfärdiga lapptäcke och skriker åt mig varje gång jag går in till min syhörna. Lapptäcket påbörjades för ett år sedan och alldeles nyligen har jag hittat ett kanttyg i en lämplig färg. Projektet har legat i träda under ett halvår p.g.a. att detta tyg saknades.
Vid sidan av allt detta håller jag på med det allra viktigaste: Att slutföra mitt examensarbete! Som vanligt slukar skolarbete mycket fritid, men snart är jag fri, fri, fri att göra vad jag vill med mina kvällar!

Nu är den sköna sommar här...

Inspirerad av sommarens blommor tog jag tag i saxen och pysslade till en liten tygkrans till en liten kille.
Det är tradition att jag gör en riktig krans till min -numera - fyraåring inför midsommarfesten. Eftersom lillkillen ständigt sliter bort allt som han har på huvudet och jag inte tror att en äkta krans kan hålla, blev denna lösning en bra kompromiss.
Mest nöjd är jag över smörblommorna, där jag har sytt små pistiller av sytråd.
Övriga blommor är purpurfärgade klöverblommor, prästkragar och blåklockor.
I nacken på kransen sitter ett resårband som har klätts med filt.

Lågkonjunktur

Det blir inte mycket sytt för tillfället, men ett par mössor har jag hunnit med. Kanintyget passar utmärkt till små barnaöron som ska skyddas mot kyliga junivindar.
Den randiga mössan är sydd i ett kraftigt muddtyg.

En drakdräkt!

Det har varit maskerad på dagis. Förskolans dag brukar firas på vårkanten med kalas och utklädnad. Som vanligt, sedan jag började sy, så kändes det inte lockande att köpa något som jag kan sy själv. Jag surfade runt lite och blev förtjust i en drakdräkt som Fellai hade gjort till sin lille son.
Den fick det bli!

Min pojke är äldre än Fellaiś kille, och för att undvika "strypeffekten" under vilda dagislekar, så bestämde jag mig för att sy ärmar och fästa capen över bröstet istället för under halsen och på magen. Jag övervägde också att ha lite släp på svansen, men är i efterhand glad att jag lät svansen sluta ungefär i markhöjd.
Själva arbetet tog tre kvällar i anspråk. Den effektiva arbetstiden var inte särskilt lång, men jag blev tvungen att prova dräkten, bl.a. för att måtta ut ärmhålen. Om man bara har tid att sy på kvällarna så får man lära sig att vänta...

Tips: Dräkten syddes i polyesterfleece. Nu är det maj och dräkten blev, trots att det idag inte var speciellt varmt, i varmaste laget. Jag rekommenderar ett svalare tyg under sommarhalvåret.
Det svåraste arbetsmomentet var att sy på de röda kanterna på ryggfjällen. Jag gjorde misstaget att stoppa fjällen ("taggarna") med stoppvadd innan jag sydde på den röda kanten, och det försvårade hela projektet. Om du tänker sy en liknande dräkt, så rekommenderar jag dig att byta arbetsföljd. Det röda tyget på taggarna är en fin bambujersey som jag hade hemma. Helst hade jag velat använda något glansigt rött fodertyg, men man tager vad man haver...
På bröstet fästes dräkten med kardborrband, vilket gjorde det lätt och roligt för en fyraåring att knäppa själv.

Idén kommer helt klart från Fellai.
Måtten är improviserade och dräkten passar en kille som bär storlek 110.

Årets första solhatt

Vinden var kall, men solen arbetade hela dagen.

Mönstret till solhatten hittar du i "Nya barnkläder" av Elsebeth Günther.
Jag tycker att mönstret är i behov av detaljjustering, toppen blev lite för spetsig och brättet lite för vågigt för en pojkhatt. Dock får hatten högt betyg eftersom hela familjen blir glad av färgerna, och det är den första hatten som får äran att sitta kvar på huvudet flera timmar i sträck.

Helt vanliga brallor?

För några veckor sedan rev A. sönder två par byxor inom loppet av ett par dagar. Anledningen var att han hade börjat klättra i trädgårdens äppelträd.
För att slippa bli ledsen varje gång en ny reva uppstår i byxorna - det lär ske igen - sydde jag två par bus-byxor i enkel modell.
Anledningen till att jag bloggar om byxorna är att jag utvecklade dem lite genom att sy på knäveck. Sweatshirtbyxor ser ofta fruktansvärt tråkiga ut redan efter fem minuter, tyget på knäna töjer sig och modellen förändrar sig omedelbart. Genom att sy på knäveck så bibehåller tyget sin form och byxorna sitter lite bättre. Den här lösningen har jag tidigare bara sett på byxor i icke-elastiskt tyg, men jag kan försäkra att det funkar bra även i sweatshirttyg.

Sweatshirttygerna är ett fynd från en tygbutik i Falköping, den enkla byxmodellen är "Simo sweatshirtbyxa" från Ottobre nr. 4-08.

Body & t-shirt i svala bambutyger

Som jag skrev i ett tidigare inlägg, tyckte jag att det härliga bambutyget skulle passa utmärkt till en mjuk, skön body. Nu är min första body färdig. Ödletyget har en härlig lyster och materialet känns underbart att erbjuda en liten bebbe-kropp.
Jag hade stor respekt inför uppgiften 'att slå i tryckknappar', jag har fått för mig att det är svårt och känner mig därför lite snopen nu i efterhand.
Svårt? Näe, möjligen lite pilligt, men inte värre än att sy!


Till den större sonens garderob sydde jag en t-shirt i brunt igelkott-tyg, även detta av bomull och bambu.
Mönstret till t-shirten är samma som till denna, storleken är 110. Mönstret till bodyn är eget och passar en liten människa som är knappt 90 cm.

Trött på elefanter?

I början av året tyckte jag att mitt elefanttyg inte dög till annat än underkläder. Jag tyckte att mönstret var uttjatat och tråkigt. I min iver att använda tyget till något bra, började jag klippa till kalsonger och sydde dem halvfärdiga så att bara resår och benmudd saknades. Idag satte jag återigen nålen i två av paren, mest för att se om storleken fortfarande är aktuell. Det är alltid roligt att avsluta projekt, men dagens roligaste upptäckt är att jag visst inte tröttnat på elefanttyget.
Här ska sys t-shirts!

Kalsongmönstret kommer från Ottobre 4-2004, storleken är 104.

T-shirten är räddad!

För några veckor sedan gjorde jag ett fatalt misstag när jag sydde en t-shirt med applikation.
Jag trodde att T-shirten var oanvändbar, men idag blev den provisoriskt räddad.

Jag hittade ett slarvigt påsytt, tunt tyg på insidan av en "köpetröja" med applikation.
Denna tygbit klippte jag bort och strök fast på den klibbiga baksida av min misslyckade t-shirt och, voila!
T-shirten går att bära igen!

(Håll tummarna för att det håller!)

Bambu är inte bara för pandor!

Titeln ovan är stulen från denna sida.

Jag har köpt interlocktyg i bomull-bambu, och jag är förtjust. Tyget är mjukt och väldigt stretchigt och min första tanke var att det är ett perfekt tyg för en body till E. En viss sidenkänsla infinner sig när man gnuggar tyget mellan fingrarna.

Jag började med att klippa i "aptyget", vilket enligt A. är ett "mustyg". Jag använde mig av ett justerat mönster (Ottobre? Meedom?), men justeringarna var så pass omfattande att jag numera kan påstå att mönstret är mitt eget. Jag har ändrat bredd, halsringning, ärmhål samt ärmar.













Sömnaden flöt på likt vårbäcken vid trädgårdsknuten.
Att jag inte längre syr fast mina Kringelikråka-etiketter på mina färdiga plagg har den förklaringen att A. vägrar ta på sig plagg med etiketter på. Under en övergångsperiod får jag prova att sätta fast etiketterna på nackens insida.

Inom kort publicerar jag fler bilder på bambu-interlock!

Gröna fingrar och pinsamt slarv

Inför sin 4-årsdag målade A. två teckningar som jag blev väldigt glad i. En av dem föreställer en "gubbe" som, helt riktigt, har fem fingrar på varje hand. Förutom att figuren fick bra proportioner, blev jag förälskad i händerna som kom att se ut som blommor med fem kronblad. Bilden hamnade på väggen i mitt arbetsrum, och i helgen bestämde jag mig för att göra en reproduktion.

I ett par arbetssteg förde jag över de olika kroppsdelarna till vliesofix (klistrar ihop olika tyglager), armar, ben och hals fick bestå av enbart satängsöm (tät sicksack).
Jag trodde att jag strök fast "totally stable" på baksidan av tyget. Jag började sy. Armar och ben behövde förstärkning med "totally stable" även på framsidan för att nålen inte skulle äta sig genom tyget. Jag sydde och sydde, satte dit den ena biten efter den andra och sydde ännu mer. Det tog tid och det var roligt.

När jag hade sytt fast applikationen sydde jag färdigt tröjan. Applikationen blev inte perfekt, men jag kunde konstatera att jag gjort framsteg under de senaste veckorna.
Så drog jag bort pappret som stabiliserat jerseytyget under sömnaden och märkte att jag hade använt mig av fel material. Jag hade satt ett dubbelklistrande vliesofix på tygets baksida, och vliesofixet bara väntade på att klibba sig fast i någon annan tygbit. Jag förtvivlade inte, utan slängde in tröjan i tvättmaskinen och tvättade i 40 grader. Ut kom en tröja med en insida rå som ett rivjärn.

En relevant fråga är nu: när kommer jag att sluta göra grundläggande misstag? Det här var fantastiskt slarvigt.

Tröjan med gubben med blomsterhänderna kommer kanske aldrig att kunna användas av ett barn, men den var i alla fall rolig att sy.